Jag sitter i byn. Jag har äntligen jullov! precis som några andra människor också har. Ändå har jag tagit med mig böcker hem. Nu kändes det verkligen inte som lov nå mer! Jag går runt och tror det är fredag hela tiden, men hade det varit fredag så hade dagen sett mycket annorlunda ut. Jag hade inte haft tid å sitta här, jag hade nog varit hos min kära mormor och ätit julmat och bara myst. Gud vad jag älskar julen. Julafton, inget kan nog slå det. Eller förresten nyår, precis vid tolvslaget. Det är en känsla jag verkligen älskar, en känsla som jag varje år har känt, haha det låter helt fult. Men det är sant! Jag lovar er att jag står oftast där med tårar i ögonen. Och hela kroppen är helt rubbad typ. Vi får se hur detta nyår blir, rolig hoppas jag. Det kommer bli en ganska stor förändring från förra året, men det är bra med förändringar också.
Jag skulle ändå vilja gå tillbaka 1 år. Julafton, den kunde inte bli så mycket bättre förra året. jag fick dela den med dom jag älskar. å jag fick det jag önskade mig. jag kände mig så über lyckig. Dels kommer jag även göra det detta år med, dela den dagen med dom jag älskar. å garanterat få det jag önskat mig. Iallafall en del av det! men ändå så kommer jag sitta där på julafton å sakna något jag skulle kunna ge allt för att få tillbaka. Ibland går inte saker som man vill, och när dom inte gör det. Så får man antingen kämpa riktigt hårt för det. Eller så accepterar man det och släpper taget. Det där med att släppa taget om saker och ting har aldrig riktigt varit min grej. jag har aldrig haft lätt för att göra det! för hur släpper man en person som betytt så mycket för en? Är det verkligen så himla lätt som en del får det och låta som.
0