Lyssnar på Jose Gonzalez-heartbeats. Den väcker så extremt mycket känslor! jag sitter typ med tårar i ögonen just nu. Tänk vad en liten låt egentligen kan göra, eller hur mycket minnen det finns i en liten låt. Nu känner jag att jag skulle kunna göra precis vad som helst för att vrida tillbaka tiden lite, jag fick akut saknad. herregud fick den där svarta klumpen man brukar ha när man saknar någon. Små saker är värst, för det är dom sakerna man minns bäst och det är dom sakerna som gör ondast. Det har snart gått ett helt år, kan ni förstå det? för det kan inte jag! Vad har jag egentligen lärt mig på det året? hur man hanterar precis allting?
 Om nu meningen var att jag skulle lära mig det, hur man hanterar precis allting alltså. Så failade jag nog ganska stort. Men jag lärde mig faktiskt en hel del annat. Saker som jag kommer ha nytta av längre fram i livet.
..........
Men jag valde det här. jag valde att det skulle sluta såhär. Jag behövde inte, men det fanns inte ingenting kvar. Jag valde en annan väg. Som absolut inte har varit den bästa eller lättaste. Men med tiden så blir saker ändå lite bättre, tiden läker inte alls sår. Men den lär oss att leva med dem. Jag trodde jag ångrade mig att det blev såhär, men jag gör inte det.. och det är känns onödigt att det skulle behöva ta sån här tid till att jag skulle komma fram till det. jag klara mig, och det vet jag att du också gör.

Och jag tror du också vet att det inte finns någonting kvar. Allting vi hade försvann efter vägen. Du är en annan person nu. Kan bero på att vi människor förändras!

Menmen..
Jag gick vidare, men jag släppte det ändå inte helt. Inte fören nu.